Jag tog med Ove
till Finland för att träffa min svärmors djur. Tre hundar som heter Boubou,
Titto och Ivan, och en katt som heter Molly. Jag ville visa Ove att katter och
hunder faktiskt kan trivas och leka med
varandra och att inte alla hundar är förbannade vinterkängor som kissar på
rabatter. I början skällde hundarna så mycket att Ove sa “De jädra hunderna är
helt galna!”, men med tiden började Ove omgås med dem och till slut blev Titto
och Ove bästa kompisar. Han satt bredvid
Ove och begärde att Ove skulle klappa honom hela tiden. De båda såg ganska ledsna
ut när det var dags att gå men Ove sa ingenting bara stod med händerna i
fickorna.
På vägen hemifrån
och tillbaka, körde vi tyvärr inte en Saab. Det var ju svårt för Ove att utstå
men det var en lugn resa oavsett Oves klagomål att han inte tycker om resor.
Han begrep inte varför “ vi måste resa
med den här bilen” eller “resa till ett land där människor pratar som om att de
är alltid arga över något”. Det var orimligt över huvud taget för honom. Jag
bredde ut tidningspapper i hans säte eftersom han gillar det så mycket. Men han
sa att det finns inget skäl att göra det i en Volvo. Det gjorde mig mycket besviken
på Ove så jag bara satte på musiken och resan förbättrade sig märkbart.
För att trösta
Ove när vi åkte tillbaka till Luleå, lagade jag en grekisk maträtt som kalas
”pastitsio”. Ove klagade över att han hade nog med utländsk mat, som ris med
saffran. “Jo” jag sa, “men det är Grekisk mat. Helt annorlunda. Du måste prova
lite”. Han stirrade länge på maten och
mumlade något. Till slut bestämde han sig för att smaka och sa “ Utländsk mat
känns som sten i magen” men sen ville han ha mer! Jag serverade honom och
försökte att gömma mitt ansiktsuttryck för att inte brusa honom upp. Det gjorde
ingenting, han fortsatte att klaga, och äta.
No comments:
Post a Comment