I fredags hade vi
vår första diskussion om boken ”En man som heter Ove”. Alla hade någon anmärkning
på bokens kapitel. Eftersom vi bara läste till kapitel 5, diskuterade vi bara
om våra första intryck av Ove.
Jag berättade om
varför Ove betedde sig så konstigt. I början trodde jag att Ove var änkeman i många
år och sällskapbristen gjorde honom galen med tiden. Men sen förklarade jag att han var bara sex månader utan hans fru
och att han alltid var konstigt. Det imponerade mig. Jag sa också att Ove och Parvaneh, den utlänninga grannen som Ove
träffade utanför huset, har ganska liknande personligheter. De båda ser ut som elaka och bullriga
personner som tycker om att svära men verkligheten är att de gömmer mycket
känsla.
Hisham sa att
många av hans grannar här i Sverige beter sig som Ove. Men han sa också att han
trivs med dem oavsett sina personlighet. Vi diskuterade om Oves personlighet är
sådant för att han växte upp på ett visst sätt eller för att han har ett riktigt
problem som asperger. Hans pappa såg ut
som en trumpen man med mycket fasta principer och Ove hade lite val över sin
livsfilosofi. Ove är lik honom. Jag höll med denna åsikt men jag tror också att
saker är inte alltid så lätt att tolka.
Jag
tycker att diskussionen var mycket viktig för mig. Det är användbart att tar reda på andra elevers
åsikt om bokens delar. Kanske har de iakttågit andra sidor av text som jag har
missat.
