I bokens kapitel 23, känns det mer och
mer som att Ove är en man med en gömd ilska. Han har varit med om många olyckor
i sitt liv men den sista tycker jag var den värsta. Hans fru Sonja var med om en
bussolycka, hon förlorade deras gemesamma barn och blev handikappad. Det kan få
en man att förlora sitt mål i livet. Men Ove försatte att skydda och stötta
Sonja så bra som möjligt. Sonja ville bli lärare på en skola med problematiska
barn, och så blev det. Hon hade ett nytt mål, att hjälpa barnen och Ove
stöttade henne i det. Hon kämpade för barnen och han kämpade för henne.
Jag tycker att båda Ove och Sonja kämpade
för något som gav dem mening i livet. En anledning att fortsätta och leva ett
fullt liv. Men är det inte något som vi alla kämpar för?
Livet är inte så svårt för mig som för
Ove men jag behöver också en anledning för att inte känna det som att tiden går
i onödan. Så är livet för mig. Saker som man älskar måste man göra. De ger
livet innebörd. Jag älskar att skapa berättelser, det är ett sätt för mig att
påverka människor. Det är det jag vill göra med mitt liv. Jag vill få människor
att skratta, gråta, tänka och känna många olika känslor. Därför vill jag bli en
författare. Jag kämpar mot det målet varje gång jag skriver en
berättelse eller hittar på en ny idé.
Ibland blir jag besviken när jag får hård
kritik eller när jag inte kan uttrycka mig precis som jag vill. Men jag
fortsätter i alla fall. Jag har som exempel många författare som jag beundrar
mycket, såsom Ray Bradbury, E. A. Poe, Ursula Le Guin osv. När jag känner mig
maktlös som Ove, läser jag deras böcker och tror igen på mig själv och min förmåga.
Alla människor vill ha mening i livet.
Varje person har sitt egen sätt att göra det. Det är inte alltid lätt. För att
uppnå ett mål måste man arbeta hårt och ge inte vika oavsett problem som kan uppstå.
Bara fortsätta med leende som Sonja och kämpa som Ove.
