Slopa all snabbmatsreklam för barn (Rättad)

Fetma är ett stort problem speciellt i västvärlden. Som många andra problem börjar det redan i barndomen. En stor orsak till problemen är snabbmatsreklam som riktar sig direkt till barnen. Det är enkelt att imponera på barn och en övervägande del av all snabbmatsreklam har det målet. Föräldrar i västvärlden är vanligtvis upptagna med sitt arbete och många gör fel när de lyssnar på barnens tjat och köper snabbmat dagligen eller veckovis. Det är samhällets ansvar att slopa all snabbmatsreklam för att skydda barn från ohälsosamma matvanor. 

För det första: varför måste vi erbjuda våra barn ämnen som inte är nyttiga? Föräldrar bjuder inte barn på cigaretter och det finns mycket forskning som visar att barnfetma har samma risker för hälsan som rökning. Medan cigaretter kan orsaka många typer av cancer, kan barnfetma orsaka hjärt-kärlsjukdomartyp 2 diabates och många typer av cancer. Man kan säga att fetma är farligare än rökning. 

För det andra bör barnen äta en näringsrik kost i alla miljöer både i hemmet och i skolan.  I skolan kan barnen inte se snabbmatsreklam och den mat som serveras är hälsosam, medan hemma väcker snabbmatsreklamen barns begär för snabbmat. De tjatar på stressade föräldrar och får ofta sin vilja igenom. Resultatet är att barn tänker på skolmat som en skyldighet och snabbmat som ett nöje. 

Du kanske säger att föräldrarna är vuxna och kan ta ansvar och själv välja hur mycket de och deras barn ska påverkas av snabbmatsreklamen.  Men all barnfetma visar mottsatsen. Varken barn eller deras föräldrar verkar kunna ge något motstånd till all påverkan.  Barnen tillåts bestämma över sina matvanor och i själva verket är de offer för snabbmatssföretagen som tjänar enorma summor pengar.

Till sist, snabbmatsreklam visas på barn tv-kanaler eller erbjuder leksaker med figurer från populära barnfilmer. Det betyder att snabbmatsföretag försöker lura barn genom deras intressen och inte genom matkvaliteten. Dessutom adresseras sådan reklam bara till barn som inte har det samma förmåga att analysera informationen som vuxna, så de är inte bara vilseledande utan också oetiskt. 

Våra barn har en rättighet  till en hälsosam barndom och vara kapabla till att leka utan fetma som hindrar dem från olika aktiviteter. Politiker,  ge inte vika och stå emot snabbmatsföretag och deras påverkan till att försämra barnens hälsa för vinstens skull. 

Oves nya upplevelser (Rättad)

Jag tog med Ove till Finland för att träffa min svärmors djur. Tre hundar som heter Boubou, Titto och Ivan, och en katt som heter Molly. Jag ville visa Ove att katter och hunder  faktiskt kan trivas och leka med varandra och att inte alla hundar är förbannade vinterkängor som kissar på rabatter. I början skällde hundarna så mycket att Ove sa “De jädra hunderna är helt galna!”, men med tiden började Ove omgås med dem och till slut blev Titto och Ove  bästa kompisar. Han satt bredvid Ove och begärde att Ove skulle klappa honom hela tiden. De båda såg ganska ledsna ut när det var dags att gå men Ove sa ingenting bara stod med händerna i fickorna. 

På vägen hemifrån och tillbaka, körde vi tyvärr inte en Saab. Det var ju svårt för Ove att utstå men det var en lugn resa oavsett Oves klagomål att han inte tycker om resor. Han begrep inte varför  “ vi måste resa med den här bilen” eller “resa till ett land där människor pratar som om att de är alltid arga över något”. Det var orimligt över huvud taget för honom. Jag bredde ut tidningspapper i hans säte eftersom han gillar det så mycket. Men han sa att det finns inget skäl att göra det i en Volvo. Det gjorde mig mycket besviken på Ove så jag bara satte på musiken och resan förbättrade sig märkbart. 

För att trösta Ove när vi åkte tillbaka till Luleå, lagade jag en grekisk maträtt som kalas ”pastitsio”. Ove klagade över att han hade nog med utländsk mat, som ris med saffran. “Jo” jag sa, “men det är Grekisk mat. Helt annorlunda. Du måste prova lite”. Han stirrade länge på maten  och mumlade något. Till slut bestämde han sig för att smaka och sa “ Utländsk mat känns som sten i magen” men sen ville han ha mer! Jag serverade honom och försökte att gömma mitt ansiktsuttryck för att inte brusa honom upp. Det gjorde ingenting, han fortsatte att klaga, och äta.

Fyra -och fler- kvinnor analyserar Ove. (Rättad)

Förra Fredagen träffades vi och diskuterade den andra delen av boken. Fastän vi inte är klara med den, känns det som att Ove är en person som jag förstår bättre nu. Den här gången satt vi i korridoren utanför klassrumet. Vi var bara fyra kvinnor så diskussionen handlade mer om vad intresserade oss.

Fariane kommenterade nyheten om att Ove skulle bli pappa. Hon tänkte att Ove är en person som omöjligt har en könsdrift eller ett könsliv.  För mig var det mycket roligt för att var det uppenbart att Ove var mycket kär i Sonja. När man är kär i någon kan det dyka upp många gömda känslor. Vi fortsatte att diskutera om Ove var redo att bli pappa och hur en man känner sig när han får reda på att han ska få barn. Vi instämde alla med Farianes åsikt att, efter olyckan i Spanien, måste det har varit svårt för Ove att titta på Runes och Anitas nyfödda barn. Det kanske också förklarar hans hat.

Stina sa att i Sverige finns det kurser som förbereder paren att bli föräldrar. Hon frågade oss om vi har liknande kurs i våra länder. Jag svarade nej men jag är inte säker. Sen fortsatte hon att fråga alla kvinnor som gick förbi oss i korridoren om kursen. De var mycket snälla och berättade för oss om sina upplevelser. 

Min kommentar om boken var att Ove använde sina allra käraste personer, såsom hans pappa eller Sonja, som en kompass för att bestämma vad han måste göra när det gäller angelägna beslut. Även död, så utövar Sonja  mycket inflytande över honom.  Titi kommenterade Oves reaktion att låsa in journalisten i garaget för att han kunde inte konfrontera henne som en vuxen man. Faktiskt beter sig Ove som ett barn ibland. Jag tycker att det finns någon koppling mellan hans beteende och behov att tänka på vad Sonja skulle ha gjort i samma situation. 

Den andra diskussionen var ännu mer intressant än den första. Jag känner mig spännande för den tredje gången vi ska prata om Ove och bokens avslutning.